Trattkantarell och toppig giftspindling

En av våra godaste matsvampar, trattkantarell, växer ibland på samma sura, mossiga platser som en av de giftigaste svamparna, toppig giftspindling. De ser mycket olika ut och förväxlingar bör inte kunna ske, men det har  tyvärr hänt att den giftiga toppig giftspindlingen kommit med i korgen när folk plockar trattkantarell. Här berättar vi om skillnaderna mellan de två.

Trattkantarellen, som ibland kallas höstkantarell, är lätt att känna igen när man väl ser den bland höstlöven. Den har få förväxlingsarter, men det är viktigt att granska varje svamp man plockar och rensar. Då kan man lätt sortera bort toppig giftspindling och andra icke-matsvampar som kommit med i korgen, till exempel den oätliga slemmurklingen som något liknar trattkantarell.

Toppig giftspindling växer gärna i sura marker och den har blivit allt vanligare. Den verkar gynnas av den ökade försurningen, enligt Nya Svampboken.

Skadebild

Toppig giftspindling innehåller orellanin, ett gift  som skadar njurarna. Svampen är mycket giftig och det värsta är att symptomen inte slår till direkt utan först efter 3-7 dagar, ibland upp till 14 dagar. Symptomen är intensiv törst, trötthet och smärtor i njurarna.

Först ökar urinproduktionen men sedan upphör den helt. Då har den förgiftade ofta fått njurskador som kan vara svåra att reparera, men en del patienter återhämtar sig. Behandlingen är dialys och i svårare fall transplantation av njurar.

Orellanin förstörs inte vid upphettning, så det hjälper inte att förvälla eller avkoka svampen.

Enkel regel

Man bör inte plocka bruna svampar som har bruna skivor. En del av dem är inte matsvampar, andra är, som toppig giftspindling, giftiga.

Skillnaderna

Vi visar här skillnaderna mellan toppig giftspindling och trattkantarell.

Toppig giftspindling Cortinarius rubellus	Trattkantarell Cantharellus tubaeformis
Toppig giftspindling. Foto: Michael Krikorev	Trattkantarell. Foto: Michael Krikorev
Växer framförallt i sur, mossig och fuktig blåbärsgranskog, men även i bokskogar	Växer i måttligt sura skogsmarker och är vanlig i de flesta skogar utom i fjälltrakterna
Hatten är matt, liksom filthårig, rödbrun till gulbrun. Den är ibland toppig, men kan också vara välvd eller tillplattad i mitten.	Hattens färg varierar från ljust gråbrun till brunsvart. Den är djupt navlad och trattformig.
Skivorna är rödbruna, tjocka, höga och tämligen glesa	Undersidan har tydliga, glesa och grenade åsar som går ner på foten. Undersidan är från början gul, sedan grå
Foten är brun med gula, oregelbundna band.	Den smala foten är ihålig och brungul till gul.
Smaka aldrig på toppig giftspindling. Det är farligt att bara äta en sockerbit-stor bit.	Smaka inte heller på trattkantarell. Arten är lätt att känna igen på beskrivningen.

Andra arter med orellanin

Orangebrun giftspindling medför samma risker som toppig giftspindling. Den föredrar varma, torra sydsluttningar med ädellövträd som ek, hassel och bok. Den kommer fram redan under sensommaren och är bara känd från ett fåtal platser i Sydsverige. På kontinenten är den vanligare.

Mer information

För mer information om toppig giftspindling

Andra enskilda svampar, gå till Svampguiden.com

Nya svampboken (2014) – Pelle Holmberg, Hans Marklund