Fem svampar är fridlysta och får inte plockas alls. Det beror på att de är sällsynta och har svårt att spridas om man förstör växtplatsen eller tar bort fruktkroppen. De fem är bombmurkla, storporig brandticka, doftticka, saffransticka och igelkottaggsvamp. Sammanlagt bedöms 786 storsvampar vara så hotade att de är rödlistade.
Syftet med fridlysning är att skydda en växt- eller djurart som riskerar att försvinna eller utsättas för plundring. För svampar innebär skyddet att man inte får plocka, gräva upp eller på annat sätt ta bort eller skada dessa arter.
Fridlysningen av till exempel bombmurkla kan begränsa skogsbruket inom växtplatsen. Skogsstyrelsen kan neka att platsen avverkas. Att det förekommer fridlysta och/eller rödlistade arter inom ett område kan bidra till att området skyddas som naturreservat eller nyckelbiotop.
Rödlistning är inte ett formellt skydd som fridlysning, men den har stor betydelse när det gäller att skydda områden. Rödlistning är en bedömning av möjligheten till överlevnad för en art. Inför rödlistan 2015 har ca 4 100 av Sveriges ca 5 000 storsvamparter bedömts. 786 av dessa uppfyllde kriterierna för att bli rödlistade,
Läs om fridlysning på Naturvårdsverkets webb
Läs om rödlistan på ArtDatabanken.
Fotografera mera
En del kan utan avsikt plocka en fridlyst svamp; man har som vana att plocka svampar och ta hem för bedömning. Men det är bättre att fotografera svampen på plats och notera uppgifter om växtplats med mera och sedan bedöma vilken svamp det är.
De fem fridlysta
Bombmurkla (Sarcosoma globosum)
Man kan nästan se stjärnhimlen i bombmurklans glänsande mitt. Foto: Alf Pallin
På vårvintern och våren kan man se bombmurklan. Den har ett speciellt utseende: en rund, sammetsbrun boll med glänsande, svart disk i mitten. Bombmurklan växer främst i granskogar med mossor och kruståtel – fruktkropparna uppträder gärna nedsänkta i mosstäcket under äldre granar. Det är en saprofyt som lever på att bryta ner granens barr.
Den finns från Småland till Norrbotten. Den kan finnas hundratals svampar inom ett begränsat område, men den är likväl hotad av främst kalavverkningar.
Saffransticka (Hapalopilus croceus)
Saffransticka. Foto: Alf Pallin
Saffranstickan är vackert saffransfärgad och skiftar till orange eller röd. Den växer på grova ekstammar i hagar, lövängar, parker och vid herrgårdar. Vanligen finns bara en eller ett par per ek. Svampkroppen är ettårig, men mycelet lever kvar i många år. Den är en nedbrytarsvamp och svag parasitsvamp på gamla ekar.
Saffransticka är ovanlig i Sverige och bara känd från cirka 50 platser från Skåne norrut till Västmanland och Uppland.
Storporig brandticka (Pycnoporellus alboluteus)
Storporig brandticka.
Storporig brandticka är en vidväxt ticka med ettåriga fruktkroppar. Svampen ser ut som kuddar eller är utbredda i långa stråk längs trädstammens undersida. Den finns ofta på grova granlågor i fuktig, urskogsartat ängsgranskog. Färgen är vanligen orange till blekt vitgul, beroende på ålder. Den b
Den har upptäckts på sju lokaler i Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten (2015), varav sex är i naturreservat och en i nationalpark.
Doftticka (Haploporus odorus)
Doftticka växer oftast på sälg. Foto: Alf Pallin
Doftticka är en hovformad, 5–10 cm bred ticka. Fruktkropparna är fleråriga, vita och har en karaktäristisk lukt av kumarin. Lukten kan enligt uppgift kännas på ett avstånd av mer än tio meter.
Den finns från Dalarna till Torne lappmark. Den har gått från ”sårbar” till ”nära hotad” i Rödlistan på grund av nya fynd vid inventeringar av Skogsstyrelsen och ideella skogsgrupper. Dofttickan är fortfarande på tillbakagång. Avverkning av värdträd, oftast sälg, utgör största hotet. När gamla och olikåldriga skogar med sälg avverkas försvinner oftast även sälg. Den täta älgstammen utgör ett hinder för sälgens föryngring.
Igelkottaggsvamp (Hericium erinaceus)
Odlad igelkottaggsvamp. Foto: LottaEkberg
Igelkottaggsvampen anses av många vara en av de läckraste svamparna med en smak och konsistens som påminner om hummer. Dessbättre kan man köpa odlingskit och odla hemma. Arten är mycket sällsynt och har upptäckts i Skåne, Blekinge, Småland, Bohuslän, Västergötland, Östergötland och Uppland.
Igelkottstaggsvamp är en vedlevande taggsvamp. Fruktkroppen är ettårig, upp till 20 cm bred, tjock och köttig, hjärtformad, rundad eller spatelformad, sittande eller kort skaftad, klädd med 2–5 cm långa taggar. Från början vit, sedan gulnande. Den växer på stammar av ek och bok, ibland inne i stamhåligheter.
